Nu ska en grön sötvattensalg ta upp kampen med tagetes. Inte för att pryda rabatten precis, men för produktion av lutein. Lutein används både i kosttillskott och i djurfoder – och det är väldigt dyrt.

Tanken bakom BioBUF är att använda restprodukter för att skapa nya värden genom fermentering och mikroalgsodling. Det är inte bara biomassa för energiändamål, utan även biomassa som kan utvecklas vidare till värdefulla produkter. Ett exempel är de pigment, bland annat flera karotenoider, som mikroalger producerar. Karotenoider är kraftfulla antioxidanter och lutein är en av dem. Joshua Mayers har undersökt en mängd algarter och till slut hittat en som både producerar mycket biomassa och har ett högt innehåll av lutein.

– Cirka en procent av torrvikten hos en mikroalg består av karotenoider, och av det kan så mycket som 30 till 40 procent vara lutein. Det är mycket mer än i tagetes som är det andra sättet att utvinna lutein. Om man kunde odla alger i en bioreaktor med samma yta som man odlar tagetes borde man kunna förvänta sig ett högre utbyte från algodlingen, säger Joshua Mayers.

Avgörande för om det blir ekonomiskt och miljömässigt hållbart eller inte, är om det går att hålla nere kostnaden för medierna genom att utnyttja näringsämnen i spillvatten från olika industriella processer för odlingen. Om det skulle behövas extra ljus för att det naturliga ljuset inte räcker, skulle det så klart också få stor effekt på energiåtgången och därmed kostnaden. I ett sidoprojekt inom BioBUF görs en livscykelanalys för att jämföra de miljömässiga effekterna av ringblomsodling respektive algodling. Ringblommorna kräver en hel del gödning och det går åt stora mängder vatten. Målsättningen med algodlingen är att det enda som ska behöva tillföras är den el som går åt till att driva bioreaktorn, till skörden och till extraktionen av pigment. Allt annat måste komma från andra processer inom BioBUF-projektet som värme och näringsämnen, annars blir det sannolikt för dyrt.

Joshua Mayers och  Eva Albers, som leder alggruppen inom BioBUF, odlar nu den utvalda algarten i labskala. Genom att odla i 24-hålsplattor kan han på kort tid testa en mängd olika förhållanden för att se när produktionen av biomassa blir som störst. Dessutom testar han hur man kan få algen att öka sin produktion av pigment. Genom att begränsa mängden näringsämnen stressas algen och eftersom pigmenten är del i algens antioxidativa skyddsmekanism ökar produktionen. Detta är så klart en fin balansgång. Stressas algerna för mycket försämras tillväxten, och i värsta fall dör hela odlingen.

Om det så småningom ska gå att utvinna pigment i större skala måste algodlingen skalas upp, men det är egentligen inte en fråga BioBUF.

– Vår uppgift är bara att visa att det går. Att det går att integrera algodligen i de andra processerna inom BioBUF, alltså att de olika delarna kan kopplas ihop för att få ut mest möjlig nytta och minst möjligt spill i form av till exempel värme och restprodukter, och att det på så sätt går att få verksamheten både miljömässigt och ekonomiskt hållbar.