Samhället behöver öka sitt kretsloppstänk. Mindre slit och släng helt enkelt. Att BioBuf under projekttiden på fem år kommer att bidra till en hållbar framtid är Lisbeth Olsson, projektledare, rätt säker på. Och det oavsett om BioBufs koncept visar sig värt att kommersialisera eller ej.

– Oavsett hur det går kommer vi att bidra till ökad kunskap om olika biobaserade koncept och vad de kan åstadkomma i stort. Vi kommer att nyansera bilden, och det innebär en stor samhällsvinst, säger hon.

Konceptet som BioBuf ska utveckla handlar om att använda spillmaterial från skogsavverkning, det vill säga grenar, rötter och toppar, förkortat GROT, samt mikroalger, som råmaterial för tillverkning av bulk- och finkemikalier. Den till synes udda kombinationen skogsavfall och mikroalger har att göra med möjligheten att få projektet ekonomiskt hållbart. Ur mikroalgerna är planen att utvinna bioaktiva komponenter som har ett högre ekonomiskt värde än de bulkkemikalier, bland annat adipinsyra – utgångskemikalie vid tillverkning av nylon, som man hoppas få fram genom fermentering av GROT.

På Chalmers finns stor kompetens kring skogsbiomassa, liksom kring fermentering och anaerob rötning. Tack var det hade forskarna redan innan Formas utlysning om medel för en biobaserad samhällsekonomi, börjat fundera över hur de olika forskningsfälten kunde sättas ihop till en helhet.

– De fanns strömningar i det vetenskapliga samhället i denna riktning långt tidigare. Vi som bland annat hade arbetat med bioetanol länge började fundera över hur olika steg kunde sättas ihop till en hel process, och var vi behövde öka våra samarbeten. Ansökan till Formas var därför resultatet av ett långvarigt strategiskt arbete. Vi hade både idéerna och samarbetena redan när utlysningen kom.

Det tror Lisbeth Olsson bidrog till att projektet beviljades medel. En annan viktig faktor tror hon är att projektet förenar teknik- och systemforskning.

lisbeth_olsson_fonster2– Vi tittar på helheten. Vi undersöker miljökonsekvenserna av att sätta upp ett bioraffinaderi enligt ett koncept designat av oss, och jämför det med belastningen på miljön om man går andra vägar. Det är också viktigt att se vad som händer med ekologin när man tar ut biomassa ur skogen.

Kring mikroalger finns ett stort intresse, men det finns också utmaningar när det gäller hållbarheten. Alger behöver mycket ljus och på våra breddgrader är energiåtgången därför en knäckfråga. Men utvecklingen går nu snabbt och kunskapen ökar om vilka sorter som passar för odling i våra nordiska förhållanden

Just kunskapen, om både alger och annat, som byggs upp i projektet ser Lisbeth Olsson som en av de stora vinsterna.

– Vi måste utveckla ett koncept som bär på sikt och här har vi stor hjälp av vår referensgrupp med personer från industrin. De kan ge oss nyckeln till sina behov. Vad är det de tror på, och vilka svaga länkar identifierar de? Resultatet jag skulle önska när projektet avslutas, är att vi har definierat alla processteg, att alla biotekniska frågor är lösta och att vi har skapat många samarbeten och hittat intressenter som kan driva konceptet vidare till kommersialisering.

Men även om projektet inte skulle kommit riktigt så långt, menar Lisbeth Olsson att det ändå kommer att bidra till en hållbar framtid, vilket är en stor vinst för samhället. Och nyckeln till verklig hållbarhet är enligt henne att olika industrisektorer börjar samarbeta.

– Industrin är intresserad, men de vet liksom inte riktigt vilken fot de ska stå på för de har ingen tradition av att samarbeta. Jag tror att det är nödvändigt att skogs- och kemikalieindustrin börjar göra det och kanske också den marina industrin. Hela området kräver samarbete och utveckling av en ny gemensam syn. Här kan vi bidra med nytänkande, och har på det sättet en viktig roll att fylla.

En stor del av det dryga år av projekttiden som nu har passerat, har Lisbeth Olsson och hennes kollegor använt till att få ihop det tvärvetenskapliga. Att definiera var forskningsinsatserna behöver ligga och var det finns behov av ytterligare kunskapsutbyte.

– Risken med ett stort och brett projekt är att det blir små projektmoln som aldrig bildar något stort om man inte på allvar verkar för det tvärvetenskapliga arbetssättet. Dessutom kräver många av dagens samhällsutmaningar ett nytt sätt att arbeta.

Lisbeth Olsson ser därför ytterligare en viktig roll för projektet, som inte handlar om att förse samhället med adipinsyra eller någon annan kemikalie heller, och det är att utbilda nästa generations tvärvetenskapliga forskare.